Senaste nyttPosted by Andreas Wed, March 24, 2010 15:56:26Dåså fick Martin tillslut sin utlovade kaffekopp framför Everest. Därtill ett handslag med "mother of universe". Och jag fick godkänt av mina musikaliska förslag. Musiken mötte till slut idrotten. Cirkeln är sluten och alla glada. Efter en fantastisk månad bland bergen är vi redo för hemresan. Allt bagage är skickat och kvar finns ett par gitarrer och en tandborste. I morgon väntar besök på SOS-barnbyar, sedan en kopp kaffe med vår nyaste idol och bästis Kaji Sherpa. Om två dagar ska han på nytt till toppen av Everest. Jag vill också dit...
Tack till våra snälla familjer som gav oss extra sportlovsledigt!
Tack till våra snälla sponsorer för att ni gjort det möjligt för oss att genomföra hela äventyret! Snart ses vi på Fiskartorpet!
Tack till alla er som följt resan! Så snart vi fått i ordning på allt material är det dags att dela med oss till er!
Två glada killar, en cykel, en gitarr och ett Mount Everest. Det räcker så.
Senaste nyttPosted by Andreas Tue, March 23, 2010 17:48:31Här kommer en liten instickare i bloggen från mig, Johan som är filmare och fotograf på denna resan! Snor Andreas login, medan han sover gott 2 våningar ovanför mig på hotellet. :)
Jag kom in i projektet efter att ha telefonjonglerat lite med Lasse Strand och visat upp en del av mina tidigare alster som grabbarna tycktes gilla.
Sagt o gjort, jag fick en 2 km lång packlista av Lasse, med 4000 ganska nödvändiga saker man ska ha med sig till Nepal, kan säga såhär i efterhand att Lasse har koll på läget och jag har nog använt runt 3998 av dom grejerna, bra med killar som har koll!
Det har varit en omtumlande resa genom ett land som på nästan inga sätt påminner om gamla Svedala. Det började direkt med taxiresan från Kathmandus flygplats första dagen, jag fick en kulturchock efter 100 m och den fortsatte genom hela staden. Det finns inte många likheter med Sverige vare sig i stadsbild eller bland människorna. Gatorna är packade med folk, som alla på ett eller annat sätt försöker tjäna sitt levebröd för dagen, en stark kontrast mot hemma men också en annorlunda upplevelse som jag gillade skarpt.
Detta var den första synen som mötte mig när jag kom ut från flygplatsen, blev resans första bild också!För mig som filmare/fotograf var det ett myller av bilder som genast skulle filmas och fotografers, och jag slängde upp kameran där i taxin redan efter 3 minuter.
Så har det sedan fortsatt dagarna igenom, det här fantastiska landet bjuder på nya möjligheter varje sekund.
När vi sen började klättringen under själva tävlingen efter 3 dagar i huvudstaden bjöds vi genast på nästa del av landet Nepal, milslånga åkermarker i dalarna mellan och på sluttningarna av bergen, där man slogs av det lugn som fanns ute på landsbygden inte långt från tutandet och stojandet på Kathmandus gator. Fotografierna och filmklippen avlöste varandra på båda sidor av den jeep som var vår transport första 3 dagarna. Fantastiskt fint!
Genom den rödgula sanden ute i den Nepalska landsbygden under en av dom första dagarna.
Resan har sen fortsatt högre och högre med en aldrig sinande ström av vackra intryck från ett landskap som har förändrats runt omkring oss i takt med att höjdmetrarna stigit, träden och det röda dammet byttes ut mot kargare klippor och sten, och innan vi nådde fram till passet Thorong La på 5400 m hade vi snö runtomkring oss så långt ögat kunde nå. Dom mjuka 30 plusgraderna med avgasfylld luft som vi andats i Kahmandu och dom nedre regionerna hade också dom bytts mot 5 minusgrader och en luft så frisk så man skulle nog kunna sälja den på flaska som en mirakelkur!
Jag hade kaxigt packat ner två hårddiskar på tillsammans ungefär 1 TB (terrabyte, 1000 GB) i dataväskan, i tron om att det aldrig skulle gå åt. Nu sitter jag med två dagar kvar och dom är båda redan fulla! Haha! Tursamt nog är Kathmandu en billig stad och en ny disk ska inhandlas idag.
Mina intryck från denna resa går inte att samla i ett textdokument såhär, vet inte ens om 300 sidor skulle räckt, utan jag låter det emsta vara osagt och hoppas ni kommer få ta del av upplevelserna på filmen och via dom 1000-tals bilder som blivit producerade under resans gång.
Jag tillsammans med en gammal dam vi mötte uppe i bergen, hon kunde ett ord på engelska...RUPIES! Vilket hon fick för ett par porträtt med mig och Lasse!Jag vill också uttrycka min djupaste respekt för Martin och Andreas som har gjort hela Annapurna Circuit antingen med cykeln under sig eller på axeln, ni ska veta att dom har gjort en enorm prestation, det är verkligen ingen lek, speciellt inte på dom höjder vi varit på!
Vi har mått dåligt, haft ont, svurit, spottat, vinglat och gråtit oss igenom dom här 50 milen tillsammans, men allt det bleknar bort och det är skratten, musiken, miljöerna, bergen och den underbara upplevelsen som vi minns!
En tidig morgonbild, som jag tycker beskriver den här resan rätt bra, Magisk!J
Senaste nyttPosted by Martin Tue, March 23, 2010 08:42:511485 bilder, 890 minuter inspelat filmmaterial och 275
minuter ljudinspelning är vad vi samlat på oss under resan. I sommar ska vi
sammanställa allt material och paketera så att vi kan dela med oss av resan
till er – i samlad form!
Vi hade som delmål att komponera musik under tävlingen och
jag tycker vi lyckats väl med det. Andreas har fått särskilda uppgifter och i
morgon är det dags för honom att spela upp resultatet på Everest Basecamp. Han
gjorde ”misstaget” att lova mig en kopp kaffe på Basecamp om jag klarade
tävlingen. Det är därifrån vårt projektnamn ”ForEverest” kommer ifrån. En
lyckad tävling = Going ForEverest. Och om Andreas då har gjort sin läxa kommer
musiken att finnas ForEver. Det måste ju vara lite ”ge och ta” i ett samarbete
och vår resa handlar ju mycket om mötet mellan musiken och idrotten.
Egentligen skulle vår helikopterresa ske idag men Andreas
lyckades äta något konstigt djur igår så hans mage ville inte åka till Everest
nu... Vi har skjutit på resan tills i morgon..
Det har varit en fantastisk upplevelse som jag kommer att ha
med mig hela mitt liv! När vi tillsammans summerar våra upplevda dagar känns det helt otroligt att jag orkat mig igenom, dessutom med mersmak. Vilken jäkla resa och vilka starka minnen! En av de saker som slår mig när jag tittar på kartan över den totala bansträckningen är hur långt man hinner på en cykel, tillskillnad från att gå eller springa.
Men nu längtar jag hem. Borta bra men hemma bäst, eller vad
är det man säger?
M.
Senaste nyttPosted by Andreas Fri, March 19, 2010 17:34:28Dåså ligger vi på hotellet i Pokhara med trötta kroppar och glada miner. Sista etappen gick bra och efter tio dagars cyklande har vi äntligen nått målet. Jag har kört många konstiga och annorlunda tävlingar genom åren men Yak Attack tar tveklöst priset som den mest komplexa tävlingen jag någonsin genomfört. Med facit i hand kan jag erkänna att det var många gånger under tävlingen som jag ifrågasatte vad jag egentligen frestade Martin med förra året. Han fiskade lite försiktigt efter “en annorlunda och spännande tävling“. Mest på skämt frestade jag med Yak Attack. Han svalde hela bytet och efter en jäkla resa är utmaningen avklarad!
Med risk för att bli tjatig måste jag igen framhålla Martins prestation. Det här är verkligen ingen tävling man snyter ur sig en vanlig vardagseftermiddag. Ett skrapsår är den enda synliga defekt Martin samlat på sig. Han fick det inte ens när han satt på cykeln utan när han spelade gitarr. Vår enda materiella defekt var en punktering, 75 meter före mål…
Resultatet då? Det blev en del justeringar under tävlingen men vi landade på 7:e och 8:e plats. Det kanske låter blygsamt men den primära målsättningen har hela tiden varit att genomföra loppet. Efter 30 år på en scen är det en tillräckligt stor prestation tycker jag. Nu har vi just tagit "baddaren" i den varma källan, druckit god Everest-öl och ska vidare mot en efterlängtad massage.
Nu när Martin klarat sin del av “vadet” återstår min. Om han klarade Yak Attack lovade jag bjuda på kaffe på Mount Everest Basecamp… Dessutom har han krävt slutaudition på mitt låtskrivarjobb på Basecamp. 10 dagar har jag haft på mig att, under ledning av “Martins Musikskola”, snickra ihop en låt med inspiration från vårt sportlov i fjällen.
Senaste nyttPosted by Martin Fri, March 19, 2010 17:26:30Vilka kontraster!! Igår noterade vi den högsta höjden och både temperatur och hastighet var som lägst. Idag bjöds det på 70 km otroligt vacker cykling längs en dalgång med helt fantastiska vyer. De första 20 kilometrarna var bitvis mycket snabbåkta. Som mest visade min hastighetsmätare 80 km i timmen. Andreas låg först längs grusvägen, jag låg strax efter och höll i styret så hårt jag orkade. Jag vågade aldrig bli rädd över den höga farten, jag hade fullt upp att koncentrera mig. Andreas vet exakt vad jag går för och han styr både fart och spårval efter min förmåga. Skönt kan jag säga!
Under etappens avslutning passerade vi ett avsnitt som lika gärna kunde vara någonstans i mitten av Sverige. Lukten, färgerna och ljudet kändes helsvenskt. Till vänster om oss låg en grönfärgad fors, till höger enorma klippor med smak av Colorado och rakt fram två kritvita 8000-meters toppar. Nån mil innan målgång så passerade vi ett mäktigt vattenfall som fick mig att tänka på Tarzan av någon anledning. (kan ha att göra med tröttheten) Vi var helt överens om att detta var det snyggaste vi någonsin upplevt från en cykel!
Senaste nyttPosted by Andreas Wed, March 17, 2010 15:54:23Här kommer en dubbelrapport från de två senaste etapperna. Igår kväll hade vi fullt upp att andas och hantera ett allmänt illamående, därför bortprioriterades allt annat än att ligga stilla i sängen. Gårdagens målgång låg på ca 4450 meters höjd. De sista tre kilometrarna var en jättefin lättåkt hårdpackad stig längs en bergssida. Jag lyckades pricka samtliga stenar under de första hundra metrarna och märkte att något inte stämde. Jag var inte trött eller sockerlåg, det var höghöjdsyrseln som slog till. Normalt finns en realtidsfunktion mellan det ögat ser och det kroppen gör, tex styra cykeln dit man vill. Men när hjärnan inte får det syre den behöver börjar det hända konstiga saker. Enkelt uttryckt är det som att cykla med 2 promille i blodet.
Vi konstaterade att båda hade en påtaglig blåfärg på läpparna och att det inte berodde på att vi ätit blåbär. Vi fattade ett snabbt beslut att istället gå med cyklarna. Vi kunde knappt balansera på en motorväg. Surt att inte få cykla på en så fin stig. Men beslutet var enkelt. På vår vänstra sida ville man inte ramla ner... En viktig nyckel till lycka i bergen är att låta bergen bestämma!
Framme i nattlägret hann vi precis äta en tallrik ris innan den storhövdade huvudvärken slog till. Martin blev liggandes ett par timmar, likblek och frustandes som en förstföderska med blåsvarta läppar. Lagom tills han började vakna till liv var det min tur att försvinna ner i källaren. Framåt senkvällen började vi båda piggna till skapligt. Klockan två på natten vaknade vi samtidigt och mådde dåligt på nytt. Ingen av oss hade några allvarligare symptom utan klarade natten skapligt med ”light-meducin”.
03.30 frukost och 04.00 start mot tävlingens högsta punkt. I ett pärlband av pannlampor gick vi i mörkret med långsamma steg mot passet. Då var det rejält kallt. Fyra timmar senare, i strålande solsken, nådde vi övergången på 5 416 meter. Efter en kopp te började vi resan nedför. Fläckvis en jättfin led att cykla på. Dessvärre hade vi båda så ont i huvudet och taskig balans att vi tvingades gå. Varje sten vi körde över kändes som ett slag mot skallen av en arg hammare.
Nu är vi nere i en liten bergsby på 3800 meters höjd och huvudvärken börjar släppa. Nu har vi avverkat åtta av tio etapper. Allting har gått jättebra och jag är mäkta imponerad av Martin. Det här är verkligen ingen enkel tävling. Vi är inte i mål än men nu känns de sista två etapperna överskådliga. I morgon väntar 70 km, mesta dels utförsåkning med målgång i världens djupaste dalgång, omgiven av flera 8000 meters toppar. Det ska bli kul!
Berg från oss!
Senaste nyttPosted by Andreas Mon, March 15, 2010 15:36:46Idag är det vilodag, en behövlig sådan. Vi har fixat med
cyklarna och laddat med den utrustning som behövs för de tre kommande dagarna
där vi ska som högst under tävlingen. Namang heter byn som vi bor i nu. Den ligger inbäddad bland fyra av Annapurnas
högsta berg. Närmast det thehus vi bor i ligger Annapurna 2, som är en 7500
meters topp. En av bergets glaciärer närmast byn ”kalvar” ett par gånger varje
dygn. Det är mäktiga krafter och rejäla oljud när de enorma ismängderna faller
längs berget ner i dalen. Himalaya är på riktigt!
I morgon har etappen målgång på 4800 meter och innehåller en
hel del släpande av cykeln i snön (inte min grej). Jag tror den kan bli både
jobbig och kall. Vi har klarat höjden mycket bra hittills, bara en del lättare
symptom på tunn luft, såsom lätt huvudvärk, puffiga ögon och ruskänsla. Det lär
bli värre de närmsta tre dagarna då tydligt högre...
Vi har även varit på byns biograf som inrymmer 12 besökare.
Tyvärr hann vi bara se 25 minuter av filmen, sen tog strömmen slut, i hela byn.
Elen här kommer uteslutande från några solceller och en trasig dieselmotor. Vi
satte oss istället på ett hustak och meckade med den låt som musikaliskt ska
sammanfatta hela tävlingen. Vi är inte helt överens om alla bitar, men det
kommer att bli bra. Högt, tungt, hårt och stort!
Nu har vi fått två hästar serverade och ska ta en liten
ridtur i dalen innan det blir mörkt.
Sportlov på er!
Senaste nyttPosted by Martin Mon, March 15, 2010 08:39:46I morgon vila!
I början av det här spektaklet räknade jag tramptagen i
klättringarna. Sen blev det antalet serpentinsvängar. Någon gång efter dag tre
så övergick jag till förmiddagar och eftermiddagar, nu vet jag inte ens vad det
är för dag.. En sån här tävling verkar lika mycket vara en kamp mot
psyket. Om jag är frisk vette attan.
Gårdagens regnväder byttes mot iskallt vårväder som övergick
i snö. Nu ikväll har det nästan varit snöstorm och minus 6 står det på Andreas flashiga
klock-termometer. Min egen klocka blev glömd på någon kinesisk toalett (Andreas
är skitsur för det…) Det är lika kallt inomhus då de bara tänder brasan nån
timme på kvällen . Jag tackar de högre makterna för en riktigt varm sovsäck och
lager på lager kläder…
I morgon ska jag rida en vild yak! Jag förlorade en spurt
mot A och det är priset jag får betala..
M
Senaste nyttPosted by Andreas Sun, March 14, 2010 13:30:04Idag fick Martin en snöboll på hjälmen, från mig, när han
skar mållinjen. Vi har nått snögränsen på dryga 3000 meter. Dagens etapp var
ganska tråkig då det mesta handlade om att släpa cykeln bland stenar, åsnor och
lera. Det var också några riktigt småläskiga inslag med travserser i rackligt
skick och med många och långa fallmeter till botten. De sista 15 km var däremot
rolig cykling och när man når snögränsen adderas en dimension till landskapet. Framme i den
lilla bergsbyn fick vi en skön kalldusch i 0-gradigt glaciervatten. Martin
börjar bli härligt krispig och rör sig som ett kalkbrott på kvällarna. Men
humöret är fortsatt på topp, vi håller skaplig fart och vår totalplacering är
oförändrad.
Vi har anlitat en bärare som släpar våra gitarrer runt hela
tävlingen. Det har nu kommit till byns kännedom att två cyklande gitarrister är
påväg. Ägaren av thehuset har samlat ihop några lokala dansare och sångerskor
och snart ska det bjudas på underhållning. Vi tänkte kontra med den svenska
nationalsången och något annat snärtigt.
I morgon fortsätter vi upp till 3700 meter, sen är det
vilodag. Den behövs!
Senaste nyttPosted by Martin Sat, March 13, 2010 12:30:41Nu börjar refrängen ta form!
Ännu mera berg! Jag
har förstått temat här i Nepal…. Idag var första dagen som Andreas var riktigt
sur. Han älskar att cykla och ibland ta en tur till fots i vackra
bergslandskap. Det han inte gillar är att vandra med cykeln på axeln i stenig
terräng med cykelskor. Det märktes.. men
sen blev han glad igen när han höll på att bli överkörd av 20 åsnor. Och hans
tillfälliga gnäll över vandrandet med cykeln på axeln tystnade helt när fyra
bärare, iförda ”flipflops”, kom bärandes med 75 kg var på sina axlar….
Som sagt berg och
trötta, trötta ben. Sista 12 km så klättrade vi rakt upp i himlen med cyklar på
ryggen och jag lovar att det känns! Jag ska ställa mig och skratta åt
trappmaskinen på gymmet när jag kommer hem. Jag tror att A tog en bild på mig
som jag nog inte skall visa hemma.. Jag blev rädd själv när jag såg den. Det är
galna branter här. Skönt att A är med och väljer de säkra linjerna! Nu så har ”Snowmonkey” ordnat med Nepalesisk
livemusik till middagen… han har lånat gitarren och tänker nog stämma in själv
också…. Höjden är dryga 2000 meter och i morgon försvinner vi upp bland molnen
till den tunna luften.
Ledsen för er som kollade in TV Förkväll igår för
liverapport. Genrepet funkade fint, sen glömde 4:an ringa upp efter att
kontakten bröts….
Bjuder på två bilder från dagen, en på mig och Andreas och en på en av dom enorma gamar som svävar ovanför oss här i bergen!
M
